Ugglor i Ugglarp

Redan i förrgår fanns det en kattuggleunge som högljutt tiggde mat när jag i god fart stavade förbi Salleberget. Att jag överhuvudtaget kunde hitta den berodde på att ugglemamman flaxade iväg och därigenom avslöjade gömstället. Den satt sen kvar hela dagen i ensamhet och väntade. I morse hördes inget tiggande. Däremot satt det två moltigande ungar och stirrade på fotografen. (Den 23 juni satt det tre ungar i samma träd)

EU-VALET

Glädjande valresultat för Carl Schlyter och MP. Även om Ingers blogg inte nådde ända fram, så verkar det just nu som om Ella Bohlin får stå tillbaka för Affe. Ingers blogg har dessutom idag ändrat utseende. Tyvärr verkar alla gamla sköna inlägg vara raderade. Men det var verkligen roligt, så länge det varade. Ja, kanske inte för alla KD-sympatisörer. Men för oss andra.

Sommarhagens Gårdsmejeri

Tänk att ett par gamla grindar kan få nytt liv igen. Jag tyckte att de var lite för stora och opraktiska för stugan i Ugglarp. Ställde upp dom på rännet i lagårn i Damma för sisådär 15 år sen. Vårt lilla hemman såldes sen 2003 till absolut rätt köpare. Dom var lika entusiastiska som vi var när vi hittade hit i början av 90-talet. Fast för deras del var det hästar som gällde. Åtminstone då.

Så i går fick jag höra att vårt gamla Damma blivit getfarm. En artikel i Alekuriren berättar om paret som lämnat Göteborg för livet på landet.

Ännu roligare blev det när jag såg att mina gamla ratade grindar både har kommit till användning och, inte minst gett namn till deras företag, Sommarhagens Gårdsmejeri.

Jag tror inte att mina två syskon har något emot att deras Sommarhagen har fått konkurrens. Jag har det i vart fall inte. Nu finns det 3 Sommarhagen i Ugglarp, och ett i Ale kommun med en gemensam namnbakgrund. Dessutom snodde ju vår far namnet från P-B:s sommarhus på Frösön.

Idag är jag glad att jag inte körde grindarna till tippen, utan sparade dom bland alla andra "bra och ha-grejor" uppe på rännet.

STAVGÖTEBORGSVARVET

Mycket naturscenerier för en äldre gentleman att vila ögonen på. Men trots det, ganska skönt att komma i mål. Lite trött i fötter och lår. Annars helt OK. Av tiden att döma (ca.1tim 51min) höll jag gott och väl min vanliga 6-kilometersfart.

Vädret var idealiskt. Soligt, lite blåst och inte så varmt.

Det "riktiga" varvet. Mer än dubbelt så långt! Dessutom springa! Det är nog inte min likör.

Prisa Gud för Ingers blogg!

Måste slå ett slag för Ingers blogg. Finns på min lista. Humor i min smak. Både a, som -teister kan få sig ett skratt. Förhoppningsvis kan det påverka EU-valet.

Snowball

Spara och Slösa

Hörde i morse om Ilja Anisimov. En stackars lettländare som väl får skylla sig själv. Men nu har han leasat 3 stycken sportbilar genom Swedbank.

SAMTIDIGT!!!

Som den gamle stöt jag är påmindes jag om en tid långt före Swed-, Föreniningsspar- respektive 1:a Sparbanken.

Då hette den Vadstenaortens sparbank, eller nåt snarlikt, i mitt fall. Som liten pilt fick man en sparbanksbok med 5 kr insatta medel när man började skolan. Sen inpräntades man år efter år vikten av att spara. Bland annat genom ovanstående serie som kunde läsas i Sparbankens gratistidning "Lyckoslanten". (Hittade inga bra serierutor så här mer än 50 år senare). Men jag kommer ihåg att vi tyckte att Slösa var bra mycket fränare än den präktiga Spara.

Att vi tyckte så var ju inte så konstigt. Vi var ju i 10-årsåldern. Men nu verkar det som om även banken själv har kommit till samma slutsats.

Inte har Ilja som jag matats med Sparas förträfflighet. Kanske hade han då nöjt sig med en bil.

Nu lär Swedbank få se i stjärnorna efter några amorteringar från Ilja.

Samtidigt undrar jag om hur mycket bonusar och liknande som betalats ut till cheferna, på de baltiska Swedkontoren, för just alla lånen till Ilja och hans olycksbröder. Det har varit mycket lönsamt att låna ut. Fram till nu.

Dessutom är det knappt 20 år sen samma lånekarusell fick lösas av svenska skattebetalare.

Fast då gällde det likadana lån till svenskar.

Jag tror inte att det här beror på knäppa bankdirektörer. Det är systämet som det är fel på.

KROSSA KAPITALISMEN!!!!!

Ale VocAle och Gunnar Eriksson 17 maj!

Vår kör ska sjunga med Gunnar Eriksson, legendarisk kördirigent, den 17 maj. Bland annat ett Quodlibet "Här ligger jorden-isn´t she lovely". En blandning av , Den blomstertid nu kommer, Spinning Wheel, Härlig är jorden, Ack Värmeland du sköna plus en låt till, som jag inte känner till. Synd att Spinning Wheel, som är en av de bästa låtar jag vet, inte ligger i basstämman. Måste lägga till Blood Sweat & Tears i min Spotify. Funderar på att antingen bli alt, eller tenor, just den här dagen.

Väntar på påsken! Ingen av mina syskon, eller barn har ännu dykt upp. Kommer i morgon och på fredag. Sitter och lyssnar på en av mina spellistor från Spotify. Som gjort för att bli sentimental. Louis Primas "Just a Gigolo" minner om 50-talet. En av min syster Karins första skivor. För att inte tala om Tommy Steele. Vann en biljett i Bildjournalen till konserten 1957 i Linköping.Så här i efterhand, kan man ju inte förstå att man kunnat gilla den här snubben. "Te dans med karlstadtöserna" känns väldigt 60-tal. Speciellt -62! Far och mor på resa, och hela Sommarhagen fritt. Gene Vincents "Lotta lovin" är inte heller fel. För att inte tala om Janis Joplin. "Livet är en fest" liksom Ebba Grön och KSMB sätter fart på 70-talet. Sen kommer "Oaaa hela natten". Lyckades visserligen inte hitta Rosa Körberg i sin glans dagar, men ett senare discoarr får duga. Arne"rosen"Quick, Marianne Faithfull, Maritza Horn, Queen m.fl. Listan är lång. Just nu dyker Sophie Rimhedens "Näktergal" upp. Tänker på dig Karin!
Igår sjöng jag själv modern passionsmusik i Älvängen. Och på fredag blir det Bachs "Johannespassionen" i Skepplanda. Kan jag få med mig känslan från Spotifylistan då, blir allt bra.

Innan drevet går!

Jag förstår nu att förr eller senare kommer mina avtalspensioner att läcka ut. Därför tänker jag förekomma mina belackare.

Mitt yrkesverksamma liv är de trettio åren mellan 1973 och 2003. Först landstings- respektive kommunanställd 17 år och därefter fosterförälder på heltid fram till 2003. Har dessutom haft två mycket korta anställningar som hjälplärare och kyrkvaktmästare.

När jag fyller 65 om ett år ser avtalspensionerna ut som följer.

Fosterföräldraskapet ger 0 kr, Hjälplärare 3 kr, Kyrkvaktmästare 1 kr. Allt är beräknat per månad.

Till sist kommer mitt guldkantade avtal. Göteborg kommun ger mig en ålderslivränta på hela 512 kr per månad.

Det är tur att det finns statlig garantipension.

We don`t wanna Put in.

Klart dom ska få spela på Eurovision 2009. Schlager och politik hör ihop. Ett kompromissförslag är att finalen i år sker utan publik. Vare sig i Moskva eller framför TV-apparaterna. Annars tycker jag att "Snälla, snälla" är den bästa låten.

Installation!

Det är alltså inte det djupsinniga budskapet, utan min bild av detsamma som är installationen.

Jag undrar över är vad som rörde sig i huvudet på klottraren.

Matchboll!

Hur dum får man vara!

Programserien "Diplomaterna" har kritiserats av UD. Serien ger säkert inte en balanserad bild av ambassadernas arbete runt om i världen. Men vem hade förväntat sig det. Att SVT valt ovanstående representant är väl inget att orda om. Men att UD gått med på det är väl lite knepigt. UD måste ju på något sätt ha godkänt att en TV-fotograf följt deras arbete under tre år. Hade det varit ett Wallraff-reportage hade man möjligen kunnat ha en förståelse för en del av diplomatens yttranden. Men här vet han ju att det hela kommer att gå ut i svensk TV.

FRA ska veta hut!

Anders Björck, landshövding, fd försvarsminister, fd. KU-ledamot, moderat. En person som jag sedan 60-talet ansett vara en riktig rikstönt. Men jag får moderera min inställning något. Tufft beslut i hans ställning att avgå som ordförande i Försvarets underättelsenämnd FUN (fniss!) i protest mot FRA-lagen. Den här gången är det inget trams! Heder åt Anders Björck!

NÖFF NÖFF

Nu återstår att se om det blir åtal, eller om fallet läggs ned. Att tre personer kollar den här bloggen tror jag mig veta. Men är det fyra, kan det bli problem för mig. Det verkar vara kriteriet på vad som är åtalbart eller inte i "hets mot folkgrupp".

Tur att FRA-lagen inte trätt i kraft. Kommer det då att finnas en liten mapp där alla nöff-nöff hamnar. Kanske står då mannen till höger och knackar på min dörr ett par sekunder efter knapptrycket "publicera inlägg"

Grattis på födelsedagen!

Darwin, som väl är en av de mest intelligent designade av vår art fyller idag 200 år. Man får hoppas att de som fortfarande tycker att han är en bluff, slås ut under evolutionens gång. Roligt att höra Nils Uddenberg hålla morgonens "Tankar för dagen", som en hyllning till Charles Darwin.

Kling och Klang och apejävlar

Annika Borg som haft så mycket bra att säga genom åren visar här en för mig helt ny sida. Visst klankas det en hel del på polisen i dessa dagar. Men det är väl inte heller mer än rätt.

"Utvecklingen var densamma efter bråken i Rosengård som efter kravallerna i Göteborg: fokus i diskussionerna flyttades blixtsnabbt från ungdomsvåld till den dumma dumma polisen och det bristfälliga svenska samhället. Ungdomsvåldet och skadegörelsen gjordes i bägge fallen lika snabbt om till rättmätiga politiska protester."
Vem är det som resonerar så? Låter det så i svenska media? Var står det att våld och skadegörelse är rättmätiga protester?

Annika Borg försvarar inte polisernas betéende, men hon flyttar blixtsnabbt över fokus från de dumma poliserna tillbaka till ungdomarna.

Kan man ana revolten mot hennes egna föräldrar i följande citat? Dom bör ju tillhöra samma nostalgiska åldersgrupp som jag.

"Det romantiska skimmer som läggs över dessa våldshandlingar kan bara förklaras med att vuxenvärlden gör en nostalgitripp till sin egen ungdoms protester och ser något av politisk vikt i varje kastad sten."

Protest & motstånd

Lägger upp Åsa Linderborgs recention av boken Ulrike Meinhof-en bografi av Jutta Ditfurth, på grund av en pågående diskussion med Gustav på hans blogg.

Ulrike Meinhof, född 1934, på Stammheimfängelsets rastgård ett par år före sin död 1976. På lilla bilden, från början av 1960-talet, var hon en firad skribent på tyska tidningen ”konkret”.
Foto: Jutta Ditfurths arkiv

Åsa Linderborg om Ulrike Meinhof, antikommunismen – och nazismen
Vilket yrke har ni?” frågar rätten. ”Antifascist”, svarar Ulrike Meinhof.
När Röda armé-fraktionen, RAF, står åtalad bjuder det tyska rättssystemet upp till svart fars. Juristerna, flera med ett nazistförflutet, gör allt för att de åtalade inte ska prata politik; straff ska utmätas, men brottsmotiven ska tystas. Senare finner man Meinhof hängd i sin cell. Professor Mallach, NSDAP-medlemsnummer 915 49 86, ska vällustigt svinga skalpellen över obduktionsbordet. Det är framför allt hjärnan han vill åt.
Hur kunde en av Tysklands mest respekterade journalister, en välutbildad, intellektuell fixstjärna och tvåbarnsmor med kristen uppfostran, ta till vapen? Frågan är ofrånkomlig – särskilt för den borgerliga intelligentia som med exemplet Ulrike Meinhof lärde sig bli rädd för sina egna barn – men den lägger sig i vägen för andra frågor: Hur kan naziförbrytare fortsätta få vara respekterade män i staten? Hur kan ett land som just avslutat ett folkmord aktivt stödja kolonialkrig i tredje världen? Hur kan en stat som återvunnit demokratin än en gång kriminalisera regimkritiska åsikter? Att isolera RAF till en fråga om individen (det finns de som vill förklara Ulrike Meinhofs väg till terrorismen med ett hjärnbråck) är att bekväma sig bort från en analys av samhällsstrukturerna.
När man läser Ulrike Meinhof av Jutta Ditfurth, en av Die Grünens grundare, inser man att RAF inte föddes i och med fritagningen av Andreas Baader 1970. Man kan lika gärna säga att den uppstod 1952, när polisen oprovocerat sköt tre fredsdemonstranter i ryggen. Eller i samma stund som Förbundsrepubliken bestämde sig för att kampen mot kommunismen var viktigare än avnazifieringen och att de som förföljdes under Tredje riket därför skulle fortsätta jagas. Eller när socialdemokraterna kastade ut sin vänster för att bilda regering med CDU, och därmed skapade en avsevärd opposition utan demokratisk representation. ”När jag flydde från Hitlers tredje rike bestämde jag mig för att ständigt kämpa mot barbariet. Det nya barbari som hetsade Ulrike till döds föddes ur samma ännu fruktsamma sköte”, sa författaren Erich Fried på Ulrike Meinhofs begravning 1976.
RAF är berättelsen om antikommunismen som överordnat paradigm. I Europa fanns det två stater där kommunisterna var illegala – Francos Spanien och socialdemokraternas Västtyskland – men censuren, avlyssningen, registreringen och yrkesförbudet drabbade radikaler av alla slag. Repressionen var nödvändig av det enkla skälet att opinionen uppgick i masstal; tio miljoner namnunderteckningar motsatte sig Nato-samarbete samtidigt som fackföreningsrörelsen gick till offensiv för höjda reallöner och ekonomisk demokrati. Situationen var explosiv.
De historiska omständigheterna kring RAF är med andra ord tunga, och förljuget är påståendet att det var RAF:s metoder Förbundsrepubliken tvingades sätta stopp för. Det var idéerna man ville döda, det var därför staten tog till vapen långt innan antifascisterna gjorde det. ”Lägg hennes mun i en kista av järn”, diktade Karl Vennberg till minne av Gudrun Ensslin. I historiens öppna sår vätskar dock vänsterdeterminismen. Man kan beundra Ulrike Meinhof för hennes rationalitet och konsekvens – särskilt som RAF:s texter var så motsägelsefulla och snåriga – men det var inte av nödvändighet som hon beslutade att överge pennan för ett automatvapen. Hur väl valda måltavlorna än var – amerikanska militärförläggningar, varuhus, arbetsgivareföreningen, Högsta domstolen, propagandamegafonen Springer – var de inte enbart symboler för ett våldsamt samhällssystem det fanns och finns alla skäl att hata; attentaten kostade trots allt liv. Varje människa har moraliskt ansvar för sin egen våldsutövning.
Jutta Ditfurths beundran för Meinhof är alltför stor för att hon ska ta upp sådana här frågor till reflexion i sin biografi som både hade kunnat vara skönare skriven och smidigare översatt. Hon har ändå skrivit en viktig, djupt upprörande bok, eftersom den andlöst nedslående berättelsen om RAF skänker ljus både över andra världskriget och vår tids terrorismbekämpning. Och för den som inte bara vill prata om världen utan också förändra den, är boken ett utmärkt diskussionsunderlag. Vad kan den göra som verkligen vill sätta tryck bakom orden? Frågan är kanske inte varför Ulrike Meinhof gick över gränsen – och var går gränsen? – utan att inte fler tar steget från protest till motstånd.
Åsa Linderborg

Gråpims designblogg!

Har just varit och hämtat mitt nya köksbord. Tur att Blocket finns. Kändes dock lite skumt med ett handslag på en parkeringsplats medan pengar och varor bytte ägare. Nej, det var säkert en helt just affär. Kul att man kan se en bild på nätet på morgonen, för att efter några timmar ha grejen hemma.

Ruddalen i morse!

När jag var på hemväg från min morgonrunda idag tyckte jag att jag mötte min yngre bror. När vi kom närmare såg det mer ut som jag själv fast mer sliten än vad jag själv tycker. Med tom blick gick han förbi. Det var tydligen bara jag som såg likheten. Om det hela berodde på frigjorda endorfiner eller att jag hade Soundtracket till 2001-ett rymdäventyr dånande i öronen, vill jag låta vara osagt.

Det våras för bandyn!

Tur att jag började med stavvändan direkt på söndagsmorgonen. Då kunde jag med gott samvete sjunka ner i soffan för en heldag framför TV:n. Skidor, såväl sprint som Marcialonga, skidskytte som alpint. Och till slut ett VM-guld i bandy. En sport jag knappast följt sen matcherna på Naddövikens is utanför Vadstena på 50-talet. Men igår hade jag gärna suttit i ABB-arenan med både keps och portfölj. Riktigt spännande.

Nils Linnman provar narkos 1946

SR Minnen - sr.se
Kul även för dom som inte kommer ihåg Nils Linnman.
För att lyssna behöver du Real Player

svt.se - Uppdrag granskning

svt.se - Uppdrag granskning: "Uppdrag gransknings Ali Fegan intervjuar biskopen Richard Williamson i Tyskland. Foto: SVT

Reaktioner i Tyskland
- redan före sändning!
Publicerad 20 januari 2009 - 12:00
Uppdaterad 20 januari 2009 - 15:49


Veckans reportage i Uppdrag granskning om det katolska prästbrödraskapet SSPX väcker redan debatt i Tyskland.
Den inflytelserika Judiska centralrådet polisanmäler sällskapets biskop Richard Williamson för uttalanden han gör i en intervju med Uppdrag gransknings reporter Ali Fegan.
Biskopen förnekar förintelsen av judarna under andra världskriget och menar att det tyska folket är lurat.
Intervjun sänds på onsdag 20.00 i SVT 1 och i SVT Play.
Det är enligt tysk lag förbjudet att förringa eller förneka Förintelsen. Biskopen riskerar åtal och fängelse efter att intervjun, som gjordes i Tyskland i november, publicerats.
Den ansedda tyska tidskriften Der Spiegel tar i veckans nummer upp vilka effekter uttalandena och intervjun kan få, bland annat på påvens kommande resa till Israel.
Uppdrag gransknings reporter Ali Fegan avslöjar i onsdagens reportage ett sällskap med högerextremister och förintelseförnekare. Sällskapet anses så konservativt och extremt att katolska kyrkan tagit avstånd från gruppen och tillåter inte de att hålla mässor i deras kyrkor - istället har den svenska kyrkan öppnat dörren.
Missa inte!
Text: Redaktionen"

En ordningsfråga

Jag har valt att man ska kunna göra anonyma inlägg på min blogg för att överhuvudtaget få några kommentarer. Alla får givetvis fortsätta med det. Men, för min egen skull vore det trevligt om då kommentaren avslutades med någon form av signatur. Signaturen kan å andra sidan vara hur anonym som helst. Bara jag kan hålla isär alla(sic!) de anonyma. Själv använder jag namnet "plums", som bara betyder något för en mycket, mycket liten krets.

Vägen till fred!

Daniel Barenboim visar här på den enda vägen till fred.

Vad vill Israel?

Eftersom man blivit förvarnade om bombning, så ville man försäkra sig om att inga svenskar skulle finnas kvar. En mödravårdsklinik, som nu skulle fungera som akutklinik, som bombmål? Vad är syftet? Jag tror att man vill tillfoga palestinierna så mycket skada som möjligt. Det kan ju knappast vara Hamas som var målet här. Eller hade dom en missilbas i trädgården, sponsrad av Svenska kyrkan?

Svensk klinik förstörd i Gaza - EKONOMINYHETER TT - Göteborgs-Posten

Svensk klinik förstörd i Gaza - EKONOMINYHETER TT - Göteborgs-Posten: "Svensk klinik förstörd i Gaza
BILDGALLERI: Demonstrationer världen över
En av tre sjukvårdskliniker i Gaza som finansieras av bland andra Svenska kyrkan förstördes på lördagskvällen.

'Kliniken är helt förstörd inklusive inredning och medicinsk utrustning', säger Christer Åkesson, tillförordnad utrikeschef på Svenska kyrkan, i ett pressmeddelande.

Byggnaden träffades av en missil. Strax innan hade det israeliska flygvapnet förvarnat om attacken vilket gav alla i byggnaden tid att fly området. Det finns inga uppgifter om skadade.

Jaqee

Så till något roligare. Den 16 januari ska jag lyssna på Jaqee på Nefertiti.

Vem är mest terrorist?

Vad kommer Israel att uppnå med sin offensiv i Gaza? Att försvara sig är rätt, men är det fråga om det här? De som kommer att vinna sympatier genom Israels agerande är Hamas. Jag är övertygad om att Hamas hade varit en perifer rörelse om Israel och USA hade arbetat vidare på det samförstånd som började spira på nittiotalet. Om inte den ena sidan helt ska utplåna den andra, så måste man kunna tala med varandra, om man ska leva som grannar. Förr eller senare.

Min kära dotter

Här försöker man att vara positiv och snäll. Men allt bara missförstås. Avsikten med det här inlägget är egentligen bara att styra över diskussionen till min blogg. SÅ ATT JAG FÅR NÅGRA KOMMENTARER.

Gaudete

Vår kör sjunger bl a detta ur Piae Cantiones i morgon. Tyvärr är vi en rätt decimerad kör just nu.